Birds of Prey – And the Fantabolous Emancipation of One Harley Quinn
Recensioner 8 februari, 2020
Det är en lite väl lång och svår-att-komma-ihåg titel på den här filmen som inte fullt så mycket handlar om Birds of prey utan mer om Harley Quinn. Men vi lär känna karaktärerna lite grann och bjuds på deras origin-story som blir som lite av en sidoberättelse.
Det är som sagt Harley som är huvudpersonen och berättarröst i filmen. Det är hennes berättelse som har fokus.
Stuntmässigt innehåller filmen väldigt många och ganska spektakulära scener med mycket våld blandat med svart humor. Snabba klipp och ofta totalt oväntade tilltag av en smått galen Harley Quinn.
Handlingen går kortfattat ut på att Harley har blivit dumpad av Jokern, och när det blir allmänt känt att hon inte längre står under hans beskydd så vill i princip alla ta livet av henne. Det verkar vara svårt att hitta någon som hon inte har retat upp.
Filmens stora ”villain” är gangstern och miljardären Roman Sionis (Ewan McGregor), som även går under alteregot Black Mask. Skurkmässigt är han väl ganska bra med mörka sadistiska fantasier, även om han verkar lite väl korkad/lättpåverkad av sin andreman. Sionis vill ta över staden och han fullkomligt hatar Harley Quinn.
Cassandra Cain står för en annan mer intressant roll i berättelsen. Hon bor i en fosterfamilj som mest bråkar och drar själv runt på gatorna som ficktjuv. Hon har en attityd som säger att hon skiter i allt och tar inte skit från någon. Hon stöter samman med flera av karaktärerna men blir plötsligt filmens centralperson när hon råkar komma över något som gör henne till allas måltavla.
Black Canary är sångerskan som helst flyter under ytan med sina superkrafter. Men hon dras in ofrivilligt och känner själv av att hon är på fel sida då Cassandra och Harley blir skurkarnas måltavlor.
De övriga två huvudpersonerna, polisen Montoya och lönnmördaren Huntress utgör filmens svagare karaktärer. De känns ganska (läs mycket) ointressanta och ger absolut ingen mersmak. Vi får hoppas att deras inhopp i Batman-världens filmuniversum är av en engångsgrej.
Men var filmen bra då?
Ja, absolut. Jag tycker verkligen om de galna aktionscenerna som har en lagom blandning av humor och skadegörelse. Jag gillar också själva framställningen med den irriterande och mycket knäppa Harley Quinn. Hon förtjänar en egen film utan Jokern. Black Canary och Cassandra Cain var lätta att tycka om och relatera till.
De övriga sidokaraktärerna (Huntress och polisen) var inte de starkaste direkt. Men det var ju egentligen inte dem filmen handlade om. Kan klart rekommendera filmen som en av de bättre i DC-universumet.
