Det är en lite väl lång och svår-att-komma-ihåg titel på den här filmen som inte fullt så mycket handlar om Birds of prey utan mer om Harley Quinn. Men vi lär känna karaktärerna lite grann och bjuds på deras origin-story som blir som lite av en sidoberättelse.
Det är som sagt Harley som är huvudpersonen och berättarröst i filmen. Det är hennes berättelse som har fokus.
Stuntmässigt innehåller filmen väldigt många och ganska spektakulära scener med mycket våld blandat med svart humor. Snabba klipp och ofta totalt oväntade tilltag av en smått galen Harley Quinn.
Handlingen går kortfattat ut på att Harley har blivit dumpad av Jokern, och när det blir allmänt känt att hon inte längre står under hans beskydd så vill i princip alla ta livet av henne. Det verkar vara svårt att hitta någon som hon inte har retat upp.
Filmens stora ”villain” är gangstern och miljardären Roman Sionis (Ewan McGregor), som även går under alteregot Black Mask. Skurkmässigt är han väl ganska bra med mörka sadistiska fantasier, även om han verkar lite väl korkad/lättpåverkad av sin andreman. Sionis vill ta över staden och han fullkomligt hatar Harley Quinn.
Cassandra Cain står för en annan mer intressant roll i berättelsen. Hon bor i en fosterfamilj som mest bråkar och drar själv runt på gatorna som ficktjuv. Hon har en attityd som säger att hon skiter i allt och tar inte skit från någon. Hon stöter samman med flera av karaktärerna men blir plötsligt filmens centralperson när hon råkar komma över något som gör henne till allas måltavla.
Black Canary är sångerskan som helst flyter under ytan med sina superkrafter. Men hon dras in ofrivilligt och känner själv av att hon är på fel sida då Cassandra och Harley blir skurkarnas måltavlor.
De övriga två huvudpersonerna, polisen Montoya och lönnmördaren Huntress utgör filmens svagare karaktärer. De känns ganska (läs mycket) ointressanta och ger absolut ingen mersmak. Vi får hoppas att deras inhopp i Batman-världens filmuniversum är av en engångsgrej.
Men var filmen bra då?
Ja, absolut. Jag tycker verkligen om de galna aktionscenerna som har en lagom blandning av humor och skadegörelse. Jag gillar också själva framställningen med den irriterande och mycket knäppa Harley Quinn. Hon förtjänar en egen film utan Jokern. Black Canary och Cassandra Cain var lätta att tycka om och relatera till.
De övriga sidokaraktärerna (Huntress och polisen) var inte de starkaste direkt. Men det var ju egentligen inte dem filmen handlade om. Kan klart rekommendera filmen som en av de bättre i DC-universumet.
Ragnarok, en norsk orginalproduktion a la Netflix med toner hämtade från den nordiska mytologin. Manuset är skrivet av danske Adam Price (Borgen, Anna Pihl).
Magne och Laurents flyttar med sin mamma till den lilla staden Edda. Redan vid ankomsten till byn märker man av att det är nåt konstigt i görningen.
I skolan dras bröderna åt olika håll. Den store men snälle Magne blir vän med den utstötta miljökämpen Isolde medan bråkstaken Laurents dras till skolans elit. Bröderna har väldigt olika personlighet och det är lätt att dra parallellen till Thor och Loke från Marvels universum.
Magne (David Stakston) börjar känna av och förutspå hur vädret förändras, hans syn blir bättre och från att ha haft glasögon sen barndomen ser han plötsligt bättre utan glasögon. I sorg och vredesmod tar han tag i en slägga och kastar den omänskligt långt. Var det någon som nämnde Thor?
Laurents (Jonas Strand Gravli) är den snygga av dem, han ger uppsyn av att vara vänlig men är en riktig smilfink. Får han chansen så drar han sig inte för att spela ut folk mot varandra och älskar att retas med brodern. Var det nån som nämnde Loke?
Naturen kring staden Edda lever sitt egna liv och vädret växlar omgående. Glasiären smälter och vattnet är förorenat. Magnes vän Isolde misstänker att fabriken Jutul på något vis är orsaken bakom.
Antagonisterna i serien är familjen Jutul, de står bakom fabriken och styr över staden. Man förstår redan i första avsnitten att de är farliga, och omänskliga. Ansiktet utåt är samhällets stöttepelare men i bakgrunden lurar grymheten. De ger känslan av något farligt och övernaturligt. I skolan är det familjen Jutuls barn, (spelade av Theresa Frostad Eggesbø och Herman Tømmeraas) som har rollerna som skolans toksnygga kung och drottning. Det är också till dem som Magnes bror dras men vad har de gemensamt?
Flera av huvudrollerna spelas av skådespelare från den kända norska tv-serien Skam.
Men är den bra ?
Handlingen kan tyckas vara lite seg men det känns medvetet segt och är inte fel på något vis. Man sugs långsamt in i händelserna och bygger upp ett förhållande till de olika karaktärerna. Första säsongen är bara 6 avsnitt och jag har bara sett två än så länge, men min hjärna fullkomligt skriker ut behovet att se mer och binga till imorgon men jag skjuter på det till helgen. Av det jag sett hittills kan jag absolut rekommendera serien. Särskilt för de som tycker om hjältar kombinerat med nordisk mytologi och spänning.
Morning Glories ser på omslaget ut att vara en tindrande tonårsberättelse men visar sig vara något helt annat.
Handlingen kretsar kring sex studenter som tas in på Morning Glory Academy som är en renommerad internatskola. Men när den nya årskursen med elever anländer på skolan märker de ganska snabbt att skolan är väldigt annorlunda. Skolan verkar studera någonting mystiskt och studenterna själva är en del av denna studie där mord och tortyr är vardagsmat. På skolan gäller det att lära sig att både studera och överleva. Eleverna kommer snart överens om att det bästa de kan göra är att försöka fly därifrån. De har alla olika typer av personligheter och distinkta karaktärsdrag, personkemin är inte den bästa och hur de överhuvudtaget ska kunna samarbeta är en gåta bara det.
Spänning och mystik är ord som kännetecknar denna serie, man vill veta mer om både vad som kommer hända framöver och vad som skett innan. Vad är det skolan försöker åstadkomma? Det är också en hel del omotiverat våld och rent grafiskt så är vissa scener ganska blodiga så jag skulle vilja påstå/hoppas att målgruppen är tänkt för vuxna.
Detta album (Volym 1) täcker avsnitt 1-6, i fortsättning Volym 2 ska berättelsen gå in lite mer detaljerat på varje elev.
Renegades är första delen i Marissa Meyers triologi som utspelar sig i en framtida postapokalyptiskt värd, styrd av superhjältar.
Bakgrundspremisserna är att människor världen över började utveckla superkrafter. Folk blev rädda dessa supermänniskor vart förföljda och diskriminerade så till den grad att de till slut gjorde revolt. Ace Anarchy, en telepat med visioner störtade de gamla makthållarna och skapade en ny värld styrd av anarki. Välfärdssamhället gick i kras och folk levde i skräck under flera år. En grupp främlingar med superkrafter slog sig samman och kallade sig för Renegades. De tog på sig rollen som hjältar och lyckades i ett stort slag besegra Ace Anarchy och själva ta makten. Plötsligt är alla hjältar på riktigt. I skuggan av det här växer Nova upp, både hennes syster och föräldrar dör och Novas hat mot Renegades växer allt mer eftersom de inte skyddade hennes familj. Hon slår sig samman med kvarlevorna av Ace Anarchys gamla gäng Anarkisterna och blir deras hemliga vapen. – Nu är tiden inne för att hämnas.
Redan efter första sidorna är man inne i berättelsen. Nova ser sig som den goda som ska störta de onda hjältarna. Kan tyckas väldigt snedvridet men sett ur olika perspektiv blir det väldigt intressant. Alla hjältar är då rakt inte värdiga namnet och en värld med avsaknad av polis och myndigheter där allt styrs av en diktatur med hjältar. En intressant vinkling är att människor, som i grunden är lata, inte medverkar själva för att bygga upp samhället igen på nytt. Varför krångla till saker när det finns hjältar att luta sig tillbaka på. De tar ju hand om allt …
Tre böcker i denna verklighet var alldeles lagom, inte för lite och med tillräckligt innehåll för att man kan känna sig nöjd när man når slutet. Rekommenderas för dig som tycker om serier, superhjältar och tonårsäventyr.